Gott slut - Gott nytt!

Tiden går fort och nu har vi tagit oss ut ur 2009 och in i ett nytt år. Vi har färdats genom advent och genom jul och nyårsfiranden. Vi har som klädmedvetna också färdats genom de realisationer som utgör en spännande slutpunkt på en säsongs klädesutbud. Jag kan inte undanhålla sådant som ger mig välbefinnande och njutning. Som synes ett kollage av bilder av sådana plagg jag betraktar som gåvor, som oumbärliga för sin funktions skull men också för den skönhet dessa kan utgöra. Till dessa serveras gärna ett Ripasso.

Överst en bild från Paul Stuart som visar smakfullhetens vackra ansikte; Grått, blått och violett tillsammans. Därefter vinterklassikern, polotröjan, i cashmere men fungerar alldeles utmärkt också i merinoull och klassiskt snyggt till kavaj eller cardigan. Sedan pyjamasen, denna ovärderliga följeslagare särskilt udner vintermånaderna! Fair-Isle-slipover från Hackett och väst från Hollington sprider värme när minusgraderna ger sig till känna.

Fair Isle

Jag är så fullständigt betagen i dessa konstnärligt skapade Fair Isle sleepovers. Inte så ofta jag ser dem på någon, det var mer vanligt på 70-talet, då jag själv i mina tonår hade en i dugrått med vitt, svart och blått mönster (om jag minns rätt), kanske några stänk gyllengult också. Men de är så vackra så de borde få vara ett klassiskt stående inslag i varje mans vintergarderob. Dessa två kommer ifrån Drakes i London, som inte är någon billighetsinrättning så vi får väl spara en slant innan vi bestämmer oss?

Flanellbyxor och moderniteter

Jag läste idag Manolo, som skrev om flanellbyxans förträfflighet och jag kan bara instämma i flanellbyxans egenvärde. Flanell eller borstad ull är ett måste under hösten och vintern och färgerna bör helst vara mellangrå, mörk grå eller brunt. Vad som däremot det råder delade meningar om är huruvida byxan måste vara smal med eller utan pressveck eller mer klassiskt skuren med pressveck och alltså en mer vidare passform. Jag är av åsikten att en flanellbyxa bör vara mer klassiskt skuren för att få det fall som är så vackert med ullväv. Jag blir ledsen när man som i dagens Manoloartikel varnar för att den mer klassiska modellen är alltför gubbig. Jag anser att det är att inte värna om den klassiska stilen, som förespråkas hos t ex Alan Flusser. Däremot ska passformen vara riktig till var och ens förutsättningar och huruvida midjan ska vara hög eller inte får var och en bestämma men rekommenderat enligt klassiska tankegångar är en mer hög midja. Ovan till vänster är mer modernt skuren flanellbyxa (Alexander McQeen) medan den till höger mer är inspirerad av en vidare och traditionell byxstil (Ede and Ravenscroft).

The black grouse

Så här inför helg och förste advent när vi tänker oss njuta av glögg och pepparkaka, kanske jag också får rekommendera en prisvärd och smakrik whiskey, inte alls långt från maltwhiskyn men samtidigt en blended. Nämligen "The black grouse", en broder till "The famouse grouse".

A virtual landslide

Den här skivan kan jag inte undgå att rekommendera; A virtual landslide med Pete Molinari. Om ni föreställer er en ung Bob Dylan med elektriskt komp, nasal och intensiv röst, vackra melodier och i ett arrangemang som knastrar av närvaro så närmar ni er Pete Molinaris skiva. Den ger hopp om en ny era i modern tid. Det var riktigt längesedan jag lyssnade på en artist med hans egensinnighet och rotad i folkmusik/singer songwriter samt med en fräschör som jag saknat sedan 60-talet!

Advent

Så står vi inför ännu en behaglig julmånad med start den första advent. Hur upplever vi december? Som en stressigt överfylld språngmarsch vi aldrig känner vi kan påverka? Som en lustfylld vandring till ljusen från stjärnor, till toner från Nat King Cole, uppfinnande julklappar och prasslande papper, glögg och pepparkaka och så småningom värmen från brasan, Kalle Ankas jul, ett överfyllt julbord och en vackert klädd gran?

Det är säkert så olika för oss men jag hoppas att så många som möjligt kan finna någon njutning denna december.

Ett smakprov på klädsel denna mörka tid kommer här från Hollington; En tredelad kostym med skjortjacka. Glenn check ruta i mellanbrun ton och ett härligt smörgult foder!

Då jag förra hösten köpte mig ett par konjaksfärgade brouges från Charles Thyrwitt och kände mig så välklädd och bekväm med dessa vackert mönstrade skor, så har jag i år inhandlat ett par likadan fast i svart. Skulle passa fint till ovan beskrivna kostym.

Ton i ton

Att lyckas kombinera färger är en konst i sig själv. Vi har en tendens att söka efter kontrastverkan. Mörk kavaj och ljusare byxor; Grått mot vinrött; Blått mot beige osv. Något svårare är den ton i ton tradition som var mer vanlig förr och som kanske under tidens gång betraktades som lite tråkig. Exemplet härintill som för övrigt är hämtat från Paul Stuarts höstkollektion, visar hur subtilt det kan bli när tonerna går in i varandra snarare än kontrasterar mot varandra. Grått möter grått och tonar överi en ljust blå ton i skjortan. Ton i ton skapar ofta en lugn och harmonisk atmosfär och inte sällan ett uttryck av sober elegans men som sagt det är en konst att hitta balansen så att det sobra inte slår mot det utslätade eller för den delen mot det som känns för mycket. Färgerna och nyanserna bör vara relativt avmätta. Därför fungerar grått och avmätta bruna eller beige nyanser oftast bra.