Jag läste idag Manolo, som skrev om flanellbyxans förträfflighet och jag kan bara instämma i flanellbyxans egenvärde. Flanell eller borstad ull är ett måste under hösten och vintern och färgerna bör helst vara mellangrå, mörk grå eller brunt. Vad som däremot det råder delade meningar om är huruvida byxan måste vara smal med eller utan pressveck eller mer klassiskt skuren med pressveck och alltså en mer vidare passform. Jag är av åsikten att en flanellbyxa bör vara mer klassiskt skuren för att få det fall som är så vackert med ullväv. Jag blir ledsen när man som i dagens Manoloartikel varnar för att den mer klassiska modellen är alltför gubbig. Jag anser att det är att inte värna om den klassiska stilen, som förespråkas hos t ex Alan Flusser. Däremot ska passformen vara riktig till var och ens förutsättningar och huruvida midjan ska vara hög eller inte får var och en bestämma men rekommenderat enligt klassiska tankegångar är en mer hög midja. Ovan till vänster är mer modernt skuren flanellbyxa (Alexander McQeen) medan den till höger mer är inspirerad av en vidare och traditionell byxstil (Ede and Ravenscroft).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar