Fair Isle

Jag är så fullständigt betagen i dessa konstnärligt skapade Fair Isle sleepovers. Inte så ofta jag ser dem på någon, det var mer vanligt på 70-talet, då jag själv i mina tonår hade en i dugrått med vitt, svart och blått mönster (om jag minns rätt), kanske några stänk gyllengult också. Men de är så vackra så de borde få vara ett klassiskt stående inslag i varje mans vintergarderob. Dessa två kommer ifrån Drakes i London, som inte är någon billighetsinrättning så vi får väl spara en slant innan vi bestämmer oss?

Flanellbyxor och moderniteter

Jag läste idag Manolo, som skrev om flanellbyxans förträfflighet och jag kan bara instämma i flanellbyxans egenvärde. Flanell eller borstad ull är ett måste under hösten och vintern och färgerna bör helst vara mellangrå, mörk grå eller brunt. Vad som däremot det råder delade meningar om är huruvida byxan måste vara smal med eller utan pressveck eller mer klassiskt skuren med pressveck och alltså en mer vidare passform. Jag är av åsikten att en flanellbyxa bör vara mer klassiskt skuren för att få det fall som är så vackert med ullväv. Jag blir ledsen när man som i dagens Manoloartikel varnar för att den mer klassiska modellen är alltför gubbig. Jag anser att det är att inte värna om den klassiska stilen, som förespråkas hos t ex Alan Flusser. Däremot ska passformen vara riktig till var och ens förutsättningar och huruvida midjan ska vara hög eller inte får var och en bestämma men rekommenderat enligt klassiska tankegångar är en mer hög midja. Ovan till vänster är mer modernt skuren flanellbyxa (Alexander McQeen) medan den till höger mer är inspirerad av en vidare och traditionell byxstil (Ede and Ravenscroft).

The black grouse

Så här inför helg och förste advent när vi tänker oss njuta av glögg och pepparkaka, kanske jag också får rekommendera en prisvärd och smakrik whiskey, inte alls långt från maltwhiskyn men samtidigt en blended. Nämligen "The black grouse", en broder till "The famouse grouse".

A virtual landslide

Den här skivan kan jag inte undgå att rekommendera; A virtual landslide med Pete Molinari. Om ni föreställer er en ung Bob Dylan med elektriskt komp, nasal och intensiv röst, vackra melodier och i ett arrangemang som knastrar av närvaro så närmar ni er Pete Molinaris skiva. Den ger hopp om en ny era i modern tid. Det var riktigt längesedan jag lyssnade på en artist med hans egensinnighet och rotad i folkmusik/singer songwriter samt med en fräschör som jag saknat sedan 60-talet!

Advent

Så står vi inför ännu en behaglig julmånad med start den första advent. Hur upplever vi december? Som en stressigt överfylld språngmarsch vi aldrig känner vi kan påverka? Som en lustfylld vandring till ljusen från stjärnor, till toner från Nat King Cole, uppfinnande julklappar och prasslande papper, glögg och pepparkaka och så småningom värmen från brasan, Kalle Ankas jul, ett överfyllt julbord och en vackert klädd gran?

Det är säkert så olika för oss men jag hoppas att så många som möjligt kan finna någon njutning denna december.

Ett smakprov på klädsel denna mörka tid kommer här från Hollington; En tredelad kostym med skjortjacka. Glenn check ruta i mellanbrun ton och ett härligt smörgult foder!

Då jag förra hösten köpte mig ett par konjaksfärgade brouges från Charles Thyrwitt och kände mig så välklädd och bekväm med dessa vackert mönstrade skor, så har jag i år inhandlat ett par likadan fast i svart. Skulle passa fint till ovan beskrivna kostym.

Ton i ton

Att lyckas kombinera färger är en konst i sig själv. Vi har en tendens att söka efter kontrastverkan. Mörk kavaj och ljusare byxor; Grått mot vinrött; Blått mot beige osv. Något svårare är den ton i ton tradition som var mer vanlig förr och som kanske under tidens gång betraktades som lite tråkig. Exemplet härintill som för övrigt är hämtat från Paul Stuarts höstkollektion, visar hur subtilt det kan bli när tonerna går in i varandra snarare än kontrasterar mot varandra. Grått möter grått och tonar överi en ljust blå ton i skjortan. Ton i ton skapar ofta en lugn och harmonisk atmosfär och inte sällan ett uttryck av sober elegans men som sagt det är en konst att hitta balansen så att det sobra inte slår mot det utslätade eller för den delen mot det som känns för mycket. Färgerna och nyanserna bör vara relativt avmätta. Därför fungerar grått och avmätta bruna eller beige nyanser oftast bra.

Lamull

Lamullen hör hösten till. En lamullscardigan, ett par cavalry twills och en countryshirt från Harvie & Hudson kan göra vilken söndag som helst till en behaglig upplevelse när du sitter uppkrupen i favoritfåtöljen men en riktigt god bok. Många skulle säga att cashmere är skönare och jag håller med men priset är desto besvärligare. En bra kvalitetsull från Alan Paine, som är mitt favoritmärke när det gäller lamullströjor, gör att du sällan saknar cashmerekänslan. Nopporna skär du bort med hjälp av ett rakblad och så har du en tröja som följer med dig år efter år.

P D James

P D James borde ingå som en naturlig del i varje bokhylla i våra svenska hem. Denna grand old lady skriver kriminalromaner som få! Böckerna, särskilt de med Dalgleish, är i grunden tydligt klassiska deckargåtor men gestaltningen har med åren kommit att mer och mer anta romanens essenser vilket gör att kriminalhistorien till viss del träder i bakgrunden till förmån för personskildringar, miljö och tidsskildringar samt psykologisk kvalitet. Jag tycker mycket om denna utveckling! Det gör P D James böcker till långlivade och krävande läsningsobjekt. Hennes stringens och hennes målmedvetenhet när det gäller personskildring och miljöteckning är så subtilt och bär en hög realism. Det är inte endast deckargåtan som fängslar inför en ny bok utan lika mycket att få en fortsatt inblick i huvudpersonernas fortsatt livsvandring. Oerhört skickligt. Årets bok, patienten, följer samma koncept som alltid; Dalgliesh och hans kollegor kallas ut ur London och till landsbygden där de konfronteras med en begränsad klick av människor. Därefter tätnar skeendena och som så ofta sker berättandet genom små detaljer som flyttar skildringen framåt på ett intressant sätt.

Into the autumn!

Ja, så var äntligen hösten här på riktigt. Termometern har sjunkit till omkring 12 grader och jag får till slut ikläda mig de varma, mjuka och vackra höstkläderna. Ljuset drar ihop sig, trädgården försjunker i vila och brasan sprakar gott. Vinet, det röda, värmer liksom en god maltwhisky. Lediga dagar ägnas åt bokläsning, diskussion, musik och promenader. En annan tid nu, ett annat sätt att vara och jag har unnat mig en del plagg inför säsongen; mjukt flannelgrå jeans från sand; Kamelfärgade byxor från Jaggy; Violett glenncheckrutig skjorta och ett par vackra lila-svarta strumpor från Paul Smith! Härligt!

Shirt-jacket

Kavaj i form av s.k. shirt-jacket är ett fint och lättanvänt plagg. Det ger en mindre formell prägel och kan användas i milt väder som jacka men också som kavaj. Generellt är plagget mindre konstruerad och utmärks oftare av rena linjer, vidare och längre format än en klassisk kavaj. Själv har jag funnit en snygg shirt-jacket i blått från Hollington. Den har jag för avsikt att unna mig.

Land of tweed

Studera denna vackra vy från Cumbria i nordvästra England. (Förresten där som Thomas Mahon, english cut, huserar) Visst förstår vi vart nyanser av grönt härstammar och hur de tagit sig in i såväl tweedtyger som garninfärgning. En barbour jacka skulle vandra obemärkt här. Friskt, grönt och starkt jordbundet och vi längtar förstås dit.

A suitable wardrobe

En daglig dos av denna fantastiska blogg är ett måste. Will Boehlke tycks vara en levande uppslagsbok och en man som brinner för vidmakthållandet av klassiskt snitt vad gäller herrkläder. Han reser från kontinent till kontinent i jakt på skräddare och högkvalitativa tyger. Hans egen garderob måste vid det här laget vara sprängfylld med de absolut vackraste kostymer, skor, slipsar, hattar och skjortor en man kan tänkas önska sig! Jag läser och lär mig och förundras över hans nätverk och aldrig sinande glädje över möjligheten att upptäcka ett tyg han oumbärligen kan vara utan.

Fredag

Ja, så var det dags igen för en välbehövlig vila för oss som har turen att inneha ett arbete och med detta följer andra behov också, t ex nöjet att avnjuta en god maltwhisky som Arbelour. Avnjuts under svalare årstider iklädd en cashmere cardigan från Brooks Brothers!

Tweed

Ja, det är inte fel när vi ändå är ute och promenerar med tattersallskjorta och tweedhatt, att bära en vacker tweedjacka från Cordings. Ett fint alternativ till Barbour och en mer elegant framtoning i all sin användbarhet.

Höst V

Med den fuktiga kyla, regnet och senare den kalla vinden mår man bra av att bära hatt. Jag hoppas vi går mot en hattrenässans i Sverige. Att vi vågar ta tillbaka förmågan och smaken av att bära hattar av olika slag. Det är dystert med alla baseballkepsar. Däremot är mössor trevligt men hatt kan lyfta en gestalt och fungera i såväl vardag som fest. På vår lantligt inspirerande vandring i ett imaginärt engelskt landskap passar det fint att välja en tweedhatt. Det finns ett antal olika modeller att välja på men en modell som jag fastnat för är en modell ursprungligen designad för fiskare och den har Irländskt ursprung. Den finns i ren tweed men också i s.k. pachwork vilket bilden visar. Hatten finns hos Hanna Hats, Donegal.

Paul Stuart

Jag kunde inte undvika att visa denna vackra bild från Paul Stuarts förra vinterkollektion.

Särskilt kompositionen i mitten där vi ser en gråbrun ullkavaj vars passform inte skänker särskilt mycket övrigt att önska, i kombination med tröja i bränd orange och ljust blå skjorta. Färgstarkt men såväl tillbakahållet som avstämt i ett. Jag gillar det här och vi kan se framför oss byxor av allehanda slag, såväl jeans som ullbyxor.

Höst IV

Till promenaden, under lamullströjan eller under tweedkavajen, förordas en engelsk, från Harvie & Hudson, countryskjorta. Vackert varm i tonen och dröm dig bort till den engelska landsbygden. Till regnvåta pubar i en liten by medan fåren stilla åser din vandring och sedan åter hem till värmen från en öppen spis, ett glas maltwhisky, god musik och en stunds konversation med hustrun innan det är dags att svida om inför kvällen och middagen!

Höstbok

En klassiker som alltid duger att bläddra i. Skönt format att hålla i händerna och låta sig inspireras samt läras av. Gott om kunskap för oss som gillar värdelöst vetande. Jag tycker den bör ingå i biblioteket eftersom den är tidlös och ständigt aktuell.

Höst III

Jag fortsätter kursen mot hösten och vandringen kräver ett par skor av mer robust karaktär särskilt när höstlöven faller och lägger sig som ett imaginärt täcke över stigarna. Se upp de kan vara blöta och hala och då behövs en sula med gott fäste. Förra hösten köpte jag mig ett par skor som jag trivdes alldeles ypperligt i. Det var ett par brouges i konjaksfärgat läder med gummisula. Snygga, rejäla och likt de flesta skor från England så sitter de som formade efter mina fötter. Jag gillar dem och jag tycker mycket om den utsmyckning som brouges innebär och konjaksfärgen passar utmärkt till de flesta färger.

Höst II

Jag fortsätter vandringen mot hösten och mot de nyanser av färger som först blir mer avmätta för att sedan tas upp av myllan och bli mer jordigt tyngda. Konfektionsföretaget Paul Stuart i USA har en fantastisk förmåga att kombinera såväl färg som struktur och lyckas ofta skapa en levande men harmonisk kombination som jag tilltalas av. Jag blir mycket inspirerad av att studera deras katalog. Inte nödvändigtvis för att vilja ha deras kläder utan för att själv försöka kombinera och prova andra alternativ än de jag själv oftast fastnar i. Vi har väl en tendens att hålla oss till det invanda? Bilden är från deras aktyella höstkollektion.

Höst

Idag tog sommarvärmen paus. Moln, regn och svalare luft ger en föraning om den analkande hösten. Idag börjar också två höstpremiärer på svt; En dansk (Livvakterna) och en engelsk (Brevbärarna). På kultursidorna recenseras böckerna för hösten. Vi påbörjar en ny period av arbete och bildning eller förströelse. Det känns bra. Hösten innebär också att jag genomför vissa förändringar i trädgården. Nya idéer har tagit form och många växter behöver delas eller helt enkelt flyttas. En del nyinköp som häromdagen då jag hittade 3 fantastiska rosor för summa 100 kronor! Ett fynd. Rosorna var Daggros, Graham Thomas och Abraham Darby.

Mina tankar handlar också om förändringar och tillskott till garderoben. Till min gråbeige manchesterkavaj från Raffaele Caruso har jag på rean funnit en vacker mossgrön polotröja som kommer att värma gott under de fuktigt kyliga höst och vinterdagarna i Skåne. Nu tänker jag mig ett par ullbyxor (efter förra vinterns upplevelse), gärna nougat eller kamelfärgade. Kan också bli ett par klassiskt flanell d v s mellangrå. Färgerna tonas nu ner; Grått, beige och jord i olika nyanser. De som jag om våren tröttnat på och ersatt med pasteller. Jag ska återkomma med bildexempel på höstdrömmar.

Det är fredag och en arbetsvecka går mot sitt slut. Jag känner av en lätt sensommarförkylning, vädret är molnigt med inslag av regn och blåst och utsikterna för helgen talar om regn och svalt väder. Därför ser jag fram emot att få slå mig ner som i biblioteket ovan, ett vackert rum hämtat från bloggen WASP 101, lyssna till litet skön musik, dricka ett glas maltwhisky, laga och äta en god fredagsrätt och kanske avrunda kvällen med en bra film, gärna engelsk eller fransk. Ett ständigt pågågende livsprojekt är att välja. Vi ställs hela tiden inför detta faktum som på ett sätt kan sägas handla om dynamiken mellan självständighet - beroende. På väg i livet kan vi söka efter så goda betingelser som möjligt i takt med att vi lärt känna oss själv, vilka behov vi har som är viktiga att bejaka och få plats med och detta innebär i någon mening att vi också måste välja bort annat eller andra. Det är en viss kamp kopplat till detta. Mellan självupptagenhet och anpassning. Det ena hänger ihop med det andra; Alltför stort behov av anpassning leder också till en form av självupptagenhet medan riskerna med självupptagenhet närmast handlar om ensamhet. Det här lyfter upp ett tema, ett klassiskt sådant, kärlekskvalen en gång i tiden. Jag läser en bok som jag fann i ett antikvariat. Eftersom den är brittisk och utspelar sig inom adeln i 30-talets England så kunde jag inte motstå att köpa den. Dessutom handlar den bl a om den brittiska vurmen för trädgårdar. På engelska heter den "Considering the lily" och är skriven av en kvinnlig författar inom traditionen för brittisk romantisk litteratur, Elisabeth Buchanan. Ungefär i samma anda som Joan Trollope, om hon är bekant? Huvudpersonen, en arvtagare till ett vackert historisk familjegods har genom faderns ekonomiska lättsinne hamnat på obestånd samtidigt som han är djupt förälskad i en inte alltför välbärgad kvinna och skulle han välja gifta sig med denna kärlek skulle han förlora släktgodset. Han måste avstå och ser sig tvingad att gifta sig med en kvinna med pengar. familjelojliteten föreskriver detta men nu förstår ni berättelsens kärna. Välja; Anpassning eller självständighet? Ja, detta är kanske ingen av de viktigare böckerna, inte en av de tyngre litterära alsterna men engelsmännen gör det här väldigt bra. Deras miljöbeskrivningar är underbara och berättelsen påninner dels om En förlorad värld och dels om allt vi associerar med brittisk landsbygd, överklass, goda vanor och stil. Dessutom för oss trädgårdsintresserade en sidoberättelse om den engelska trädgårdstraditionen.

Flanellbyxor

Jag minns fortfarande min upplevelse efter att i vuxen ålder köpt mig ett par klassiska byxor i 120`s wool. De var mörkt grå och de var en fröjd att bära. Mjuka och varma och med ett fall som skapade en känsla av att de var där men ändå inte. Klassiskt snitt d v s inte stuprör, inte låg midja och inte indragna i lårvidden utan skönt fallande vare sig jag satt eller stod. Jag ser en viss tendens att denna klassiskt skurna byxan förskjuts till förmån för smalare vidder, kortare längd och utan pressveck. Det vore sorgligt om inte båda modellerna får plats i en mans garderob eftersom de är så användbara särskilt vintertid. Kompletterat med en snygg cardigan eller med en kavaj så fungerar de i de flesta sammanhang och framför allt du känner dig skönt omhändertagen av dessa byxor. Bilden till höger är från brittiska Peter Christian, som har ett digert utbud av klassiska herrkläder.

Parfym för kvällen

Lite svårare att välja här. Under många år har min absoluta favorit varit Insensé från Givenchy som har en härlig och tung balans mellan sött och bittert men tyvärr finns den inte kvar så jag är i färd med att söka efter en ny favorit. En jag tycker om förstås Burberrys London men också YSL:s L`homme. Jag skulle gärna vilja prova L`homme sage från Divine. Saffran, mandarine, vanilj och mossa. Ytterliggare en jag tänker undersöka när jag åker till Paris nästa gång är Le Dandy från D`Orsay. En doft som skall vara kryddig med whisky, tobak och ingefära. Dessutom tilltalas jag av att det är ett parfymhus som inte är så frekvent hos de stora kedjorna.

Parfym för dagen

LÌnstant de Guerlain pour homme är min parfym om vardagen. Denna doft bekrivs som kryddig och något träig. Den startar med citrus och jasmine, följer med värme och bär i sin bas en tyngre mix av mysk och hibiskus. Om du tycker om de mer kryddiga doftstråken så är denna att rekommendera för dagligt bruk.

Munkskor

Idag bär jag de vackraste skorna jag äger, ett par munkskor i brun suede (mocka) och med ett gyllene spänne. Jag köpte dem från England. Från Herring shoes i Norhthampton där de engelska skorna har sitt ursprung. Skor av god kvalitet håller sin form och ger dig ett yttre skal utanpå din fots hud och de sviker dig aldrig. Du känner dig ständigt välklädd i ett par munkskor av god kvalitet och de fungerar när du är uppklädd och de fungerar när du är mer vardagsklädd. Jag går företrädesvis i skor i bruna nyanser. De ger ett mer mjukt intryck än svarta. Till hösten kompletterar jag munkskorna med mina konjaksfärgade brougeskor, som jag också tycker mycket om, de är som konstverk. Viktigt dock att du alltid ser till så dina skor är putsade eller borstade och inte låter saltavlagringar och smuts eller damm skönja intrycket. Skor kan vara som smycken och glöm inte bort en vacker socka till dem.

Pratia penduncalata

Blåpratia, pratia penduncalata, är en av de växter som jag inspirerats av att odla tack vare Tage Andersen. Han använder sig av denna marktäckande, krypande perenn med friskt grönt bladverk och underbart vit-blå blommor. Tage Andersen låter den uppta större markområden och ligga som en matta eller som marktäckande under ett mindre träd i en av hans egen-designade urnor. De gör sig även utmärkt i den enklaste av mindre terracottakrukor. Blåpratian är extremt lättodlad och lätt att föröka genom att gräva upp en bit och t ex låta växa till sig i en kruka för att sedan utplanteras där den kan sprida sig. Den tycks trivas bra i full sol men även i mindre s.k. vandrande skugga. Dekorativ och högst användbar som ger ett friskt och frodigt intryck i din trädgård.

Odlingskonst

Ett av mina intressen här i livet inskränker sig till den ädla konsten att odla, skapa och vidareutveckla min trädgård. En av de allra mest spännande och ovanliga för att inte säga egensinniga trädgårdskonstnärer är vår danske vän, Tage Andersen. Jag hade förmånen att få uppleva hans arbeten och idéer med Norrvikens trädgårdar under de år han förvaltade denna historiska odlingsträdgård. Jag menar att Norrvikens trädgårdar aldrig har varit lika spännande som under dessa år och sörjer att Tage Andersen inte längre är kvar där. Tage Andersen tycks arbeta med att föra in element, ofta bestående av gigantiska urnor med inslag av järn, metall och hampa och ofta nötta av tidens tand. Ytterliggare ett av hans signum är burarna med de svarta korparna liksom hans vurm för kamelior. Jag upplever också att han med stor känsla och noggrannhet väljer växter med en särskild prägel, mycket blad i frodighet och klara, rena blommor. Över hans skapande andas poesi, djup och visst mått av bohemisk dekadens. Hans idéer kommer väldigt väl till sin rätt i de gamla brittiska vinterträdgårdarna med stora ytor av marktegel och glas. En sekelskiftesmiljö. Hans butik/utställning på Ny Adelgade i Köpenhamn rekommenderas att besöka.

Slipover II

Jag kunde inte motstå att visa bilder på de oemotståndligt vackra stickade plaggen i Fair Isle tradition. Visst är de fina?

slipover

Slipovern lever på undantag och lite i skymundan, tycker jag. Slipovern är ett av de mer användbara plaggen och fungerar som komplement för såväl färg, helhet som för värme. Du kanske anser den vara synonym med gubbighet? Att det är för mycket hängsle och livrem över den? Jag tycker inte det. Om du öppnar för en slipover så öppnar du även för klassisk väst och slipover med knappar. Bär dem under kavaj eller enbart över skjortan och är du riktigt modig så våga dig på en Fair Isle-slipover. Dessa är hantverk och konstverk i ett och så vackra under höst och vinter till lite grövre byxor som manchester eller cavalry twill. Väst gör dig uppklädd antingen den är ton i ton eller som kontraterande inslag under kavaj och stickad slipover gör dig varm och tidlös, rent av klassisk. Bilderna är från vänster från Crombie och till höger från Brooks Brothers.

Kaprispesto - enkel njutning

Det italienska köket passar alldeles utmärkt till ett par naturfärgade byxor från Aquascutum, en isblå pinpointskjorta och en ljust grå bomullscardigan. Särskilt en fredagkväll då arbetsveckan stulit energi och din kropp är tung och i behov av vila. Peston är mycket lätt att tillreda och blandas i stekjärnet tillsammans med nykokt färsk pasta och lite frästa skivor av lufttorkad skinka, gärna från Toscana.

Om du som jag är ägare till en trädgård och odlar kryddväxter med glädje så tag salvia, oregano, gräslök, myntha och timjan samt tillför ruccolasallad, kapris, salt och svartpeppar samt till sist olivolja. Kör detta i en mixer så du får en pestoliknande konsistens. Koka pastan och värm samtidigt peston på stekjärnet där du tidigare fräst upp lufttorkad skinka. Slå vattnet av pastan och bland ner i peston. Rör om och låt det bli lagom varmt. Servera genast tillsammans med ett av dig utvalt gott rödvin. För min del gärna åt det mer smakrika hållet. Jag vill mena att kaprispeston är överlägsen den klassiska peston med basilika, persilja, vitlök och parmesan. Prova själv.

Annat läsvärt

Utbudet är överväldigande när det handlar om bloggar, hemsidor och marknadsplatser för kläder i allmänhet men några som jag gärna återvänder till eftersom de är läsvärda, informativa och lärorika tänkte jag förmedla.

• a suitable wardrobe - mycket initierad om klassisk stil. Möjligen lite för konservativ men lustfylld och lärorik.


• mens flair - alldeles oerhört intressanta och läsvärda artiklar såväl personliga som ambitiöst informativa.


• manolo - Olof Enckells intresse och förmåga är imponerande.


• the drones club - anglofil-inspirerad och rätt kul och svensk.


• fragrantica - oumbärlig när det gäller dofter.


• pictures of england - för oss med starka anglofila böjelser. Bilden ovan kommer därifrån.
• elegant lifestyle - stor portal med smak för det goda i livet.

Strumpor II

Jag glömde Burlington i förra inlägget men här visas en rätt diskret mönstrad socka som inte skulle störa eller förvirra intrycket av en välklädd man.

Strumpornas Rolls Royce

Jag vill slå ett slag för värdet av strumpor av hög kvalitet och efter år av erfarenhet och tester så anser jag att Falke är strumpornas absoluta creme de la creme. Förvisso finner du strumpor av hög kvalitet, högre pris och smartare design på annat håll men om vi håller oss inom rimlighet i pris och kvalitet efter antal tvättar så menar jag att Falkes strumpor är svårslagna. Strump-användandet lämnar för övrigt mycket att önska när det gäller herrar, alltför sällan vågar vi oss på att släppa in färger annat än svart, grått och möjligen marin vilket jag beklagar eftersom denna accessoir utgör en möjlighet för viss exentricitet men också för att s a s fullfölja en nyanslinje i vår klädsel. Detta behöver inte innebära randigt som hos Paul Smith utan räcker väl med en enfärgad eller s.k. skuggad strumpa. Burligntons Argylemönster är klassiska och absolut ett gott alternativ i såväl kvalitet som färgval.

Single malt

Javisst dricker jag single malt utan att för den skull vara särskilt bevandrad eller särskilt vågad och jag håller mig inom en rimlig prisbild. Jag söker efter min personliga smak för att finna min njutningspunkt oavsett kännarnas kunskapsrika riktlinjer. Det är oftast känslan som väger tyngst på längre sikt och det gäller de flesta områden som styrs av experter och kännare. Inte minst kläder. Strathisla med sin lätt rökiga och långa eftersmak faller mig väl i smaken och lär vara ett av systembolagets mest prisvärda malt`s. Jag vet inte men jag har hört det... av den som rekommenderade Strathislan. Jag vidarbefordrar denna rekommendation härmed.

Unconstructed jackets

Allt oftare läser jag om de s.k. okonstruerade kavajerna som tycks vara på viss frammarsch. Det okomstruerade ligger oftast i valet av material som har en tendens att vara mer mjuk, mer följsamt och flytande eller inga mellanlägg. Axelpartierna blir mer sluttande och plagget får ett mer påtagligt fall i jämförelse med de traditionellt skräddade kavajerna. Jag gillar detta eftersom dessa kavajer fungerar som ett skönt och mer avslappnat alternativ, de ger en mer bohemisk touch men fungerar ändå väl i uppklädda sammanhang. En man som verkligen kan det här är Patric Hollington, en invandrad irländare bosatt och verksam i Paris sedan många år. Hans devis är att modet finns bakom modet och menar med detta att tidlöshet i kombination med personligt mod, att våga följa sina egna idéer om hur man vill klä sig ligger som grund för en mogen och integrerad klädstil. Han har hämtat en del eller till och med mycket av sina design-uppslag från tidigare århundraden och nämner Victor Hugo och Auguste Rhodin som inspiratörer. Besök gärna hans hemsida eller hellre, åk till Paris och bege dig till Rue Racina, en tvärgata till blv Saint Michele alldeles i närheten av korsningen Saint Germain/Saint Michele. Där finner du hela hans intressanta och småt exentriska sortiment och du får tydlig och rättfram vägledningen av de kvinnliga biträdena som är mycket serviceinriktade. Men se upp för hans byxor!